mjao.net

I t.ex. pekfingret har vi små nerver. Små kablar som ger fingret signaler från hjärnan. I hjärnan finns en viss pekfinger yta, en liten tomt, där små grå hjärnceller bor. Dessa hjärnceller sitter hela dagarna och funderar över vad som kan vara bäst att göra med mitt pekfinger. Och skickar medelanden till fingret om vad de vill ha utfört.

Brevid pekfingerhjärncellerna, bor ringfinger hjärnceller, lite längre bort armmuskelhjärnceller o.s.v.

Om jag plötsligt en dag skulle inse att meningen med livet var att bli riktigt bra att ringa på dörrklockan, snabbt och precist, skulle jag förmodligen ställa mig utanför dörren o öva. Ringa på ringklockan dag ut och dag in, precisera mitt pekfingers rörelser.

De små grå cellerna som bor uppe på pekfingertomten på hjärnytan, skulle plötsligt få massor att göra. De skulle jobba så hårt, att de snart skulle vilja utöka sin verksamhet. Och med utökning krävs större tomt.

Grannarna däremot, skulle knappt ha nånting att göra längre. Faktiskt inte resten av hjärnan heller. Möjligen de hjärnceller som skulle beordra benmusklerna att hålla mig stående.

Så mina små grå arbetare på pekfngertomten, skulle helt fräckt börja roffa åt sig tomtareal från grannarna. Sprida ut sin verksamhet lite. Ta från de lata o ge till de flitiga.

Varför nu denna lilla historia? Begräppet kallas plasticitet - att hjärnan är föränderlig, anpassar sig efter behovet.

Jag funderar på om man verkligen kan trycka in hur mycket kunskap som helst. Var ska all kunskap få plats? Är hjärnan delvis tom, redo att fyllas på resten av livet?

Förförra veckan försökte jag lära mig armens anatomi i minsta detalj. O det gick ju bra. Fortsatte med benets. Vilket även det gick bra. Ända tills jag skulle repetera armen. Då hade plötsligt alla nervsträckningar försvunnit ur skallen. Pluggade in armen igen, och repeterade benet. Men benets strukturer var borta…

Så när jag pluggade in ena anatomin pluggade jag ut den andra. Hade huvet inte rum för allt tro?

Håller min hårddisk på att bli full? Måste jag börja radera information för att få plats med 4 år till på läkarprogrammet. Och var ska sedan alla känslor och händelseminnen få plats?

Åter till detta med plasticitet. Just nu använder jag massor av nervbanor och hjärnceller till att lära in nya fakta. Mitt huvud är överfyllt med kunskap, innehåller mer kunskap nu än vad det någonsin gjort. Men på bekostnad av vad då?

Vad har mina inlärningsneuron knyckt sin bostadsareal av? Kommer jag plötslit inte kunna springa, spela dator, se på tv, eller åka pulka, eftersom jag inte gjort detta på länga. Kommer mina inlärningsneuron stjäla deras oanvända processingsutrymme? Kommer hjärnkontoret att offra det utrymmet till förmån för anatomiska fakta?

Nåväl. I morgon ska jag sluta lära mig saker. I morgon börjar sommarlover, o då ska jag bara jobba med mina onödliga spela-dator-och-ligga-o-lata-mig-i-solen-neuron! O det i tre hela månader!

//M

]]>