mjao.net

I går hälde jag i mig 4 liter laxabon på 3,5 timmar. Laxabon är en blomjordssmakande saltlösning som sköljer igenom tarmen. Till saken hörde att man inte fick äta något på hela dagen. Brevid i soffan satt och smaskade chips.

Aja, det gick bra iallafall. Förutom endel kväljningar efter 3,2 liter…

Så var det dax i morse. Cyklade iväg till sjukhuset, och åkte upp till våning 5 istället för till föreläsningssalarna på 9:an som jag är van. Där blev jag placerad i ett väntrum, innan jag kallades in i en liten undersökningssal. De gav mig en makalöst, fruktansvärt ful, gulvit bomulskofta - som jag skulle byta om till. Bara den gör ju att man får en smärre sjukhusskräck. Tror det skulle få plats minst en mari till i den. Blev hänvisad till en inplastad bår. De lade en kökshanduksliknande filt över mig, vilket gav mig en känsla av att vara på väg till bårhuset - bara de täck ansiket på mig med.

Sköterskan klappade mig lugnande på axeln (inte för att jag var speciellt nervös) och berättade kortfattat vad som var på gång.

Sen kopplade hon fast en direktkoppling till en av mina handvener och testade den genom att spola igenom den med lite saktlösning.

Så kom doktorn. Frågade ett par frågor och bad mig sedan lägga mig bekvämt. Så började dagens och kanske veckans bästa underhållning! Att få titta på sin egen kära tarm på en tv-apparat! Skulle det inte vara för att det är aningen obehagligt att ha en slang i rumpan, och ännu mer obehagligt att bli uppumpad med luft, skulle jag lätt göra det varje dag!

Min tarm var hur som hellst rosa och fin. Hade många söta blodkärl. Trots min 4 liters tarmsköljning igår hittade vi majs där från i tisdags och ett o annat frö från grovt bröd. Tror även jag kunde identifiera lite yoghurt från gårdagsmorgonen - jättekul! Hoppas jag kan prata lite förstånd med tarme bara så att den slutar krongla med mig så mycket. Farbror doktor skulle iallafall skriva ett par ord till min Mariehems-central-doktor, så att jag skulle kunna få komma till dietist och få kostrådgivning.

Efter undersökningen fick jag tillåtelse att befria mig från min hemska bomulskofta. Blev placerad i ett vilrum, för att vila ut lite av knarket de givit mig för att slappna av.

Tyvärr bestämde sig de små lugnande substanserna att helt å hållet stiga mig åt skallen och deckade mig totalt ca 10 minuter efter undersökningen. Somnade näst intill på toagolvet, kallsvettig och darrig, innan jag lyckades kravla mig till fotöljen. Där blev jag sittande till 14.30, då de skrev ut mig o släppte iväg mig på vinglande ben…

15.00 var jag nästan på museet. Vi hängde upp fotoklubbens bilder i tre timmar o jag blev nästan pigg igen.

// Mari

O jag ska försöka skärpa mig på fotodagbokandet…

]]>