etapp 2
kl 04.25 tutade klockan hos Margareta. Släpade sig upp, duschade, fick på sig alla skor och upp ryggsäcken på ryggen. Taxin gav oss en sightseeing runt Malmö (trots att Maggie bor 300 m från stationen) innan vi kom fram. Tåget 5.22 tog oss över Öresundsbron och till Kastrup flygplats i Köpenhamn. Därifrån flögs vi till frankfurt i ett varmt plan, och hamnade på en jätteflygplats.
I Frankfurt fördrev vi lite tid och checkade in oss på gulf air. Kring 11.30 lyfte vi med Bahrain i Saudiarabien som mål.
I Saudiarabien ställde vi fram klockan 1 timme.
I Saudiarabien mötte oss öken och palmer. Flygplatsen bekräftade alla föreställningar om hur arabisk kultur skulle vara, med guldsnirkliga vaser, nötter, kvinnor i svarta burkor och män i vita shejkkläder. Stenkul!
Frågade lite försiktigt två shejker om jag inte skulle kunna ta en bild på dem, men fick en fnysning till svar, innan de vände sig bort. Så jag gav upp, kopplade på supertelet och tog bilder genom glasrutereflextioner istället.
Ett par timmar senare var kl 23.15 på kvällen saudiarabisk tid. Då var jag trött o hungrig. Vi satte oss i planet, jag somnade. Vaknade lagom till maten, åt, somnade igen. Ett par timmar senare vaknade jag till igen, tittade ut och såg otroliga dalar, gröna lummiga och med små, små toppar omkring. Små vita hus på var enda bergskam. Vi flög över Nepal. Så jag lyckades tillslut skaka sömnen ur skallen, gräva fram kameran och fota den makalösa naturen.
Nepal har en helt egen tidzon. Istället för att flytta tiden i hela timmar, som de flesta andra ställen i denna värld, existerar Nepal 3 timmar och 41 minuter före våran tid. Med den ekvationen landade vi ca 8.30 nepalesisk tid.
Så mina senaste dygn hade gett mig 4 timmars sömn i Maggis gästsoffa, sedan flygit nästan 24 timmar till… Ganska trött var jag.
Väl i Nepal piggnade jag ändå till. Hur spännande är det inte att komma in i ett land på andra sidan klotet, med de vackraste bergen och de lummigaste dalarna.
Vi började med att stå i visumkö en timma. Aakash som är indier, hade en egen kö, där ingen stod. En annan kort kö, var bara för folk som skulle stanna mindre än tre dagar (inte undra på att den var så kort..)
Pappa fastnade i en GMO diskussion med en tysk, vilket var ganska underhållande. Den skyndade på tidsperspektivet i kön.
Vi hämtades i Shangri-las minibuss. De bar allas väskor utom min (alla mobbar mig för att jag vägrar släppa ifrån mig min ryggsäck). Vi åkte smågator hela vägen, chauffören kryssade mellan andra bilar, mopeder och kor, på vänster sida. Att klämma in en minibuss parallellt med en annan minibuss, en moped, en mötande bil på en enkel filig gata (- samma fil för båda riktningar) ger inte många cm i marginal…
Så svängde bilen in på en liten gårdsplan, lämnade gatans kaos och hamnade på Shangri-las framsida.
En liten tomteliknande man i röd kimono och getskinskor öppnade dörren. En kvinna smetade en röd prick i våra pannor, vi fick blommor runt halsen, bjöds på välkomstdrink i lobbyn. Välkommen till lyxhotellet!
Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer. Ganska splittrade minnen. En lång dag, somnade varje gång jag satte mig ner. Men jag tror dagen innehöll en lite vilostund på hotellet, en stor lunch i vår lyxiga trädgård, en promenad på gatan utanför, diskussion med Gokanan om den kommande veckan, redigerade lite bilder på pappas dator, tog en promenad till, kollade in poolen, gymmet och trädgården, åt middag inne i stan m.m.
Så allt är toppen. Hittade till o med ett pomeloträd i trädgården. Vilken lycka. Tyvärr verkar jag inte få plocka frukten. Dock är jag även ganska säker på att jag hittade en igel. Dock ansåg inte trädgårdsmästaren att så var fallet. Men den såg ut som en mask, vädrade i luften när jag kom i närheten (det var det mitt igelöga reagerade på) samt hade sugkopp i bakändan. Tycker mina odds är dåliga!
Aja, nu ska jag sova. Snart en ny dag!
//M
]]>