mjao.net

Det har tangentbrordet at helt fel. Saknar naturligtvis vara prickiga bokstaver, men har aven fel sattining, vilket gor att det tar en hemsk tid att skriva. Man far val vara glad att det inte ar nepalesiska bokstaver i alla fall.

Nu ar risprojektet over for denna gang, och pappa o faster har akt hem. Lite trakigt, vi hade hemskt trevligt tillsammans. Landet har knapt nagra turister, varpa jag utgor en helt egen liten cirkus med hog attraktionskraft for nepaleserna har. Alla halsar, tittar, vill prata. Barnen tycker jag ar hemskt spannande, medan de flesta vuxna ser mig som en levande dollarsedel - redo att sprida pengar omkring mig. Det ar hemskt jobbigt, och salgarna ar val mer eller mindre paflugna.

Tiggare har jag lart mig att igronera, aven om man kanner sig som en snal rikemansknas varje gang man passerar en. Tiggarbarnen ar mer ihardiga, och kan springa efter en langt. Idag var jag dessutom med om en ny taktik, vilken var valdigt, valdigt svar att hantera:

En ung kvinna kom fram till meg, hade en liten liten babis pa armen. Hon presenterade sig p[ bra engelska, vi pratade lite. Sa berattade hon att hon bodde i ett litet litet talt, smutsigt och hade ingen mat. Hon bad mig kopa mat till henne, sa att hennes barn var sjukt, hon var alldeles alldeles ensam... Nu vet jag inte alls hur sant det var, ungen sag inte alls sjuk ut o hon var relativt bra kladd. Dock antar jag att hon inte skulle tigga bara for att det ar kul. O jag hittade lixom ingen utvag, kunde ju inte bara springa ifran henne, inte saga 'att jag inte hade pengar' o sedan slinka in i en turistkladaffar. Sa hon tog mig till en supermarket.

Dar pekade hon ut massa saker hon ville ha, mjolkpulver till ungen, ris, kakor. Som tur var hade jag inte mer an smasedlar p[ mig, s[ det slutade med att hon fick ett paket torrjuice med c-vitamin i for 135 rupies (13,5 kr). Inte sa mycket pengar, men en valdigt jobbig situation.

aja, ska hadan eftr fly sa fort jag ser unga kvinnor med barn pa armen.

Jag vet inte, kanske ar jag valdigt snal, men jag vet inte hur jag ska hantera situationen. Tycker allt ar valdigt obehagligt, kanner mig valdigt illa till mods, och kan inte hjalpa alla. Min ursakt att sippa sjanka pengar till valgorenhetsorganisationer, ar ju att jag utbildar mig till doktor och vill resa med lakare utan granser for att gora en insats - ar det ursakt nog for att slippa handla mat (for smapengar svenska matt matt) till folk pa gatan?

Aja, efter att ha skrivit lite om det kanns det lite battre...

Sa, efter att ha flyttat ut fran hotell shangri-la, har jag flyttat in hos en valdigt rik nepalesisk familj, som har en pashina (kashmir) fabrik pa garden. De ar mycket vanliga, som alla andra har som inte ar ute efter mina pengar. De har tre egna barn (12, 5 och 2 ar), samt kusiner boendes pa garden. Speciellt de tva mindre barnen ar valdigt fashinerade av mitt utseende, o flickan har nog suttot o kammat mitt har i 2 timmar (stackars familj kommer att fa damsuga har i flera dagar efter att jag akt).

Familjen bor i ett lungt omrade (napalesiska matt), med stora, stora villor, lite risfalt emellan. Kasnke en eller tva kilometer bort reser sig stora djungelbekladda berg. Otroligt vackert.

Igar nar jag kom, satt vi o pratade om skillnader mellan landerna halva kvallen. I nepal gifter man sig innan man flyttar ihop. Sa ar det bara. Flickans familj betalar en hemgift till pojken, och paret flyttar in dar. De tycker nog att det ar ganska markligt att jag o johan bor tillsammans i en egen lagenhet, och dessutom inte heller ar gifta. O att vi itne utovar religion i huvud taget, har de nog lite svart att forsta.

Smabarnen ar valdigt sota, men aven ganska bortskamda. De rusar runt, klattrar p[ allt, graver i min vaska, forsoker oppna dorren nar jag sitter pa toa, sa att de kan titta, lyfter upp min troja sa att de kan titta p[ min bleka rygghud (antar jag), kammar mig i haret (vilket iof ar valdigt trevligt) m.m. Det enda som jag tycker ar riktigt jobbigt ar att de ska riva i alla mina saker, o jag ar livradd for att de ska lyckas grava fram datorn eller kameran o slanga den i golvet. Hoppas datorn ar hel nar jag kommer hem! Nu ha jag hittat laset pa toan (vid golvet) sa nu kanner jag mig saker dar iallafall!

Familjen ar valdigt man om mig, vilket ar bade valdigt skont, men aven lite frustrerande. JAg vill lixom inte vara till besvar, bara att de ska fortsatta leva sina liv, trots att jag ar dar. Tror varje familjemedlem som kunda prata fragade mig 12 gg var om jag trivdes, om jag var uttrakad, om jag gillade nepal, om jag tyckte att det var vacker ute, om jag tyckte om nepalesiska manniskor, om jag gillade att bo hos dem... Vad ska man svara, svaret ar ju sjalvklart... O det gor mig ingenting om jag far vara lite uttrakad ibland. Detta ar nog den enda stota nackdelen. Just nu ar det ganska skont att bara sitta har ensam p[ ett sunkit internetcafe - alldeles ensam. Far vila smilbanden, slipper hela tiden prata med folk, forklara att det ar validigt bra, eller forklara att man inte vill kopa nat.

Nu ar jag pa det enda turistiga stallet i hela nepal, i stadsdelen thamel. Detta pa gott o ont. Det ar skont att saljarna har fler manniskor att salja till. Det ar ganska skont att veta att man inte ar denenda vasterlanningen i detta land. I butikerna kan man strosa relativt fritt - jag ar lixom inte dagens forsta - sista och enda byte. Hitentills har ingen nastan tvingat mig att kopa deras trojor for att sedan forsoka bjuda ut mig pa bio. Sen finns har ju internet.

Daliga ar ju att alla pengarhungriga gamar axa samlats har, vilket som ovan beskrivet tar pa mitt samvete.

Hit kom jag med micobuss. Lite speciellt. Resan for nagra dagar sedan fick jag erfara att nepaleser gillar att aka manga ien bil. Vi skulle pa faltexpidition, och for med chafforens bil. Den har rum for tre fram, tre bak och tva i bagaget (=8). Vi satt tre fram, fyra bak och 6 i bagaget (=13). Hjalp.

Microbussen ar en minibuss som trafikerar speciella linjer. Vet inte hur manga som bussarna ar byggda for, men jag tror vi 'satt' 25 pers i den pa vagen hit.

nu tror jag att jg ska vaga mig ut igen. Ha det!

Mari

]]>