mjao.net

Äntligen funkar internet på min dator igen, så nu kan jag posta lite bilder och inlägg jag skrivit i helgen.

Vettiga bilder lägger jag in senare.

Finland

Nu har jag varit i Finland över en vecka, i Turku nästan en vecka. Känns som om det var år sedan jag kom från nepal. Samtidigt har tiden här gått så fort, nästan som hemma. I Nepal hade tiden en helt annan hastighet, en dag var innehållsrik som en månad, men gick av en hastighet som en timma…

Turku är en märklig stad. När jag anlände promenerade jag till torget för att vänta in Iida min fadder. Men på torget, som är alla andra städers naturliga samlingspunkt fanns ingenstans att ta vägen. Runt torgplanen stod en mängd försäljarbilar parkerade. Säljstånden stog lite slumpvis placerade över torget. De sedvanliga kioskerna fanns, alla med en eller annan stol ståendes vid långsidan. Men inte en enda allmän bänk så långt ögat kunde nå, inte en staty med en sittvänlig trappa, ingenting att samlas på, att titta på folk från, eller att bara vara på.

Så istället har Turkuborna en stor Katedral i stadskärnans utkant, som mötesplats. Det är väl bra, för den syns på långa vägar och är därmed lätt att hitta. Men den är inte speciellt bra ur varken vila fötterna lite efter man gått på stan synpunkt (för ocentral) eller ur titta på folk synpunkt (bara turistbusslaster att titta på).

En annan väldigt märklig sak med Turku är vattnet och stadens relation till vattnet.

Genom staden rinner en liten brunsmutsig kanal, som löper ut i (enligt turistbrochyren) världens största skärgård. Av någon anledning känns det som om det har potential att bli en världsturist attraktion. Men inte i Turku, här är det knappast så att man märker att en vacker skärgård borde skymta bakom hörnet.

Som de flesta andra människor, gillat Turkuborna att bada. Speciellt på fredagkvällar. (kan det bero på att vattnet inte ser lika smutsigt ut efter ett par öl?). Därav är det ett säkert täcken på att det är fredagskväll, om kanalkanterna plötsligt börjar patrulleras av polisbilar.

Min första fråga är då - varför inte bara bygga en trappa ner till kanalen, lägga en badbrygga där? Då kanske Turkuborna inte skulle drunkna när de försöker ta sig upp igen, så kanske folk skulle kunna bada även på dagen?

I går försökte jag och Sofie ta oss ut i skärgården. (Mer om det sen.) När det inte gick, var vår b-plan att cykla ut till en badplats på ön Ruissalo. Dock värkte våra rumpor, och vi vek av till Ruissalos folkpark istället. Teoretiskt borde det ju ha varit ett minst lika bra alternativ. Men folkparken var mer bara en park. Folket fattades, istället låg det en halv miljon små spräckliga kanadagäss liknande varelser på stranden. Den var stenig o full av fågelskit, och bruna små vågor skvalpade in då och då. Jag mätte ett estimerat siktdjup på 2 dm. Så kanske var frånvaron av folk inte helt oförklarlig. Det var så trist, att jag inte ens orkade fundera på att ta upp kameran.

Så då är min andra fråga: Varför inte städa upp stranden och undersöka varför vattnet har denna bruna färg? Sätt dit en ordentlig glasskiosk och gör detta till stadsbadstranden (bara ca 5 km tråkig väg från centrala stan).

I går hade vi tänkta leta rätt på en båt som kunde ta oss ut i denna berömda skärgård. Kartan är lite svårtydd (finns ingen färgesymbol någonstans) och inte heller tyristbrochyren gav oss några tips, så vi valde att helt enkelt cykla ut till hamnen o se om vi kunde hitta någonting att åka med.

Följer man kanalen, kommer man så småningom till ett par museibåtar, innan industriområdena tar över. Mitt i lastkajsområdet ligger Åbo slott. Enligt kartan befinner sig slottet just vid strandkanten, men från slottet kan man bara se lastbilar, industrier och lastkajer. Romantiskt va?!

Så min tredje fråga är helt kort: VARFÖR?!

Lastkajerna leder in en mot västra hamnen. Härifrån går finlandsfärjorna, och vi beslöt snabbt att det omöjligt kunde få plats någon skärgårdsfärja bland alla stora fartyg.

Nästa hamn var ennu en industrihamn, med skylten tankfartyg, eller nåt liknande.

Tredje hamnområdet vi kom till annonserade sig självt genom massa segelbåtsmaster. Men det var helt öde på folk, en o annan bil fanns där. Logiskt sett så borde faktiskt inte skärgårdsfärjan avgå från segelbåtshamnen…

Vi fortsatte. Kändes dock som om vi kom djupare in i ingenstans. Inga intressanta skyltar guidade oss till något färjeläge. Efter vi passerat skylten oljehamn, bestämde vi att vårt letande var förgäves, över. Vi vände om.

Min fjärde fråga lyder då: Varför inte göra en trevlig segelbåtshamn/färjehamn utanför slottet, så att det blir lite mysigt och mer lättillgängligt för folket?

Skallen är nu tom // Mari

]]>