blod och mera blod.
Sep 15th, 2006 by mari
Idag har jag experimenterat på mig själv.
Vi läser just nu om blod, blodbildning och bloddopning, och jag kom på att det nog var dax att kolla sina egna värden.
En gång för mycket länge sen (2003 för att vara exakt) slog det mig att det bästa sättet att få bort sin blodfobi, var att utsätta sig för obehagliga situationer.Och vad är inte mer obehagligt för en blodfobiker än att hiva upp armen och låta någon suga ut mitt blod?
Så jag traskade in i en blodbuss, varpå de tog alla standardprover. Några veckor senare damp det ner ett besked ibrevlådan, som berättade att mina blodvärden var så usla, att jag nog borde söka vårdcentra. Där slutade min karriär som blodgivara.
Då låg mina hemoglobinvärden på 117 g/l. Rekomenderade värden för kvinnor är mellan 120-150, så så usla var de väl ändå inte.
Hemoglobin är för de som inte vet en liten molekyl som bor i de röda blodkropparna och transporterar runt syre i blodet - ut till vävnaderna. Har man mycket hemoglobin och många röda blodkroppar som huserar det, blir kroppen glad och kan göra mer ansträngande saker utan att få syrebrist (som yttrar sig som bla mjölksyra i musklerna). Har man väldigt låga värden får man lätt huvudverk och yrsel, då kroppen får för lite syre till vävnaderna.
För att få ett fungerande hemoglobin är järn väldigt viktigt då järn har en nyckelroll när det gäller att binda in syre till hemoglobinet. Järnet ger förövrigt åxå blodet sin djupröda färg. Järnfattig kost = lågt hemoglobinvärde.
I dag tyckte jag att det var dax att ta upp min blodlämnar karriär på nytt. Jag traskade tillbaka till blodcentralen, varpå de först av allt ville försäkra sig om att mina blodvärden var ok, innan de började tömma mig på blod.
Och hör och häpna - idag låg de på 149 g/l!
Sjuksköterskantittade misstänkt på mig. Jag hade just berättat att jag var vegetarian, hon suckade att det ända sättet att få riktigt bra blodvärden var att äta fint blodigt kött. Och trots att järn finns i jordgubbar, borde sommarens överkonsumtion av jordgubbar inte ha givit riktigt så bra resultat!
Men men, bra var det, blodgivarlampan lyste klargrönt.
Så slog det mig plötsligt. Och att det änns tog 5 minuter innan jag kom på det förvånar mig. Vi har ju just haft en hel timmas gruppdiskusion om bloddopin - och höghöjdsträning!
Jag har ju varit i Kathmandu för bövelen! I två hela veckor. Redan efter några timmar på hög höjd börjar njurarna skrika och skicka ut medelandentill benmärgen att öka på röda blodkropps produktionen. Och även om 1000 meter över havet inte är så förfärligt högt, är det ju 1000 extra meter över havet! (sen att jag knatat omkring ett ar dagar på mellan 1500 - 2100 m gav väl resultat det med).
Så slutsatsen är helt enkelt att jag faktiskt bloddopat mig själv! Jag hr fått kroppen att själv producera lite av det hormon (EPO) som bloddoparna injecerar in i kroppen. Ut och spring Mari - det är nu du har förutsättningarna att lyckas. Synd bara att jag har 50 katter till att redigera, och när det är klart har jag väl hellst inte en endaste röd blodcell kvar i systemet…
// Mari