mjao.net

Nu blev det lite fel ordning på inläggen, då vi var på besök vid viroix-tjärnen i går.

Efter 4 km promenad genom skog, mark, döda käkars myra, kabelbromyran, hyggen och skogsvägar kom vi fram till den berömda Viroux tjärnen. Den ska tydligen vara en väldigt välbesökt plats av både vittra och andra onaturliga krafter. Efter att de för ett tiotal årsedan högg ner ganska mycket skog i området har det lugnat sig lite. Men än kan man ibland höra korna bjällra och skrik över sjön, trots att varken kor eller människor är i krokarna. Man har sett mångmeterhöga skepnader dra över vattnet, vackra rödklädda kvinnor sväva över tjärn, människor komma från ingenstans och försvinna lika fort. Innan det brakar lös brukar man se fladermössen fladdra förbi tre gånger.

I går var det dock lugnt. Kamerorna och GPS’en fungerade fint. Inga bjällror. Inte en fladdermus i sikte. Den tunna lilla dimman som tillslut kröp över sjön inehöll inte en endaste märklig formation. Istället var tjärnen den mest idylliska lilla kvälsutflyktsmålet vi skådat på länge. Fantastiskt fint!

De andra var no lite besvikna. Jag som är så himla rädd för spöken var nog innerst inne ganska glad. Hur i hela världen skulle jag kunna tampas med vetskapen om att någonting så konkret inte gick att förklara, utan att driva mig själv till ett skräckblandat vansinne?

// Mari

På väg genom skog o mark, Linne-blomman.

Bräken och hunden Case påvitterstigen.

Grillplatsen vid tjärnen.

Dimman drar in över sjön.

Hunden Case.

Tjärnen.