mjao.net

Förra onsdagen packade jag och Johan Subban (bilen) full, och styrde våra hjul mot Mo I Rana. Vi kryssade oss fram mellan husvagnar och husbilar och tittade på den fantastiska utsikten när den inte döljdes fullokomligt av moln. Tyvärr lättade aldrig molnen och ett ihållande regn i kombination med förskräckliga bensinpriser (15 kr/l) styrde vi mot sverige i stället. På hemmamark kände vi oss trygga, promenerade en sväng till kebnekaise, satte oss i bilen o åkte hem igen. Så väl hemma har vi med oss en hop nya fina minnen och härlig träningsverk i vaderna. Nedan kommer en snabb resume av våra upplevelser:

Resan startade spännande. Johan ville ta en cashe i en grotta vid norska gränsen och vi stegade genom myr och snår i regnet upp för en osynlig stig som GPS:en ansåg att vi gick på. När GPS:en pep att vi var framme såg vi ungefär ingenting mer än en slänt och en fin fjällbäck. Vid andra åsynen hittade vi en blå skyllt och en liten mikroskopisk skreva som var öppningen till ett tydligen ganska stort grottsystem. Vi klämde oss igenom öppningen som var så liten att ryggsäcken inte fick plats på ryggen. Skulle jag var 10 kg tjockare skulle jag nog fastnat för alltid… Vi krälade ett tio-tal meter genom den iskalla kolsvarta skrevan innan vi hörde ett kraftigt susande - fjällbäckens avstickare genom grottan. Den floden skulle vi no inte tagot oss levande över, så vi kröp ut igen. 

Utan för grottan mötte oss plötsligen strålande sol och magnifik utsikt.

Nästa grotta hittade vi på Norska sidan. Den var betydligt större och vi var tvugna att följa med en guide för att få besöka grottan. För 100 norska kr var fick fi följa med fårskocken runt i det upplysta grottsystemet, följandes en norsk yngling. Guidningen bestod mer i att bli runtfösta än att få någon slags information. Vi fick veta att berget var gammalt, att det fans en enda sten av granit i grottan och att det fanns ett rum som kallades kapellet. Vi var allt sugna på att ge oss tillbaka utan guide efter grottan stängt, men vi höll oss…

Ganska många fina vyer stötte vi på. Alla med en sak gemensamt - moln!

Fjällvatten har ofta en overklig grön ton som gör att de ser lite mer inbjudande än vad de egentligen är… 

Stenrösen vid Polcirkeln, påNorska sidan. 

På väg ner mot lofoten, molnigt värre. Dan efter lämnade vi lofoten åt sitt regniga öde och drg över till sverige.

Från båten på väg till Kebenikaise fjällstation. Keb-massiven i horisonten. 

På väg till Kebenikaises fjällstation. 

Utsikt från tältet under en nattlig kisspaus (vilken tur att jag blev kissnödig just då!) 

Resan bjöd på den finaste gourmetmat på de mest romantiska matplatserna… 

På väg till Kebnekaises topp.  

Utsikten från toppen var värd all möda. Vilket väder och vilken utsikt!