mjao.net

Nu har jag snart spenderat ett helt dygn i Kuwait. Det har varit ett ganska speciellt dyng, väldigt intressant…

Ni kan ju tänka er hur det är att kliva in i ett torkskåp på full volym och sedan stänga dörren. Ungefär så känns det att vara här. Värmen som omsluter en och man måste röra sig mycket långsamt för att inte den ska krypa in under kläderna och ta över kropp och själ. Men än så länge går det bra. Kanske framförallt p.g.a. att jag totalt desa 24 timmar spenderat uppskattningsvis endast totalt ca 6 minute utomhus.

Sen är kuwait inte som vilket torkskåp som hellst. det är ungefär det mordernaste torkskåp i glansigaste krom ni kan tänka er. Allt glittrar och glänser. Varuhusen har oändliga marmorgolv. Jag har hitentills inte sett en enda bil över 5 år gammal. Och bilarna finns i överflöd. Enligt min Kuwaitiska kontakperson Aishah har alla över 18 körkort och därmed en bil = 3-5 bilar /familj.

Så dagen har mestadels spenderats i en bil. (eller egentligen tre olika bilar med 2 olika chaffuörer). Vi gjorde ett besök på sjukhuset i morse. Jag har hamnat på patologen litet till min förskräckelse. När jag önskade klinik förra december hade jag nog ett svagt ögonblick, vilket resulterade i att jag råka sätta pathologi som andra val. Antagligen p.g.a. jag av samma anledning som jag valde tyska över bild i högstadiet = jag tänkte att det skulle vara bra för mig (jag ska ju läsa pathologi till hösten). Tyvärr verkar det vara mest labbarbete och det har jag ju verkligen gjort tillräckligt. Jag vill ut i verkliga världen! Jag vill se sjukhuset!

Medan vi väntade på att min professor skulle ha tid för mig, gick vi en rundvandring på anatomen och upplevde nog den bisarraste förmiddag någonsin. I Kuwait har de inte riktigt samma syn på döda kroppar som hemma. Vi kikade in i ett rum fullt av likbårar. På två av bårarna låg det insvepra kroppar och en glad vaktmästare kom oss till mötes. Han visade mer än gänra upp sina samlingar för oss.

Vi startade i vid en hylla med olika hinkar. På hinkarna hade nån skrivit med spritpenna - njurar, ögon, hjärtan. Och faktiskt. De hade en hink full av hjärtan, en med njurar. På golvet en bit bort stod en jättetunna med olika hjärnbitar.

Vaktmästaren öppnade några av dem, visade stolt upp preparaten. Sen gick vi en runda tunt liken på bårarna. De var ganska dissekerade, så han lyfte av bröstkorgen, petade runt bland organen, visade hjärtat, äggstockar, tarmar och allt annat han tyckte var intressant. Sen bar det av till ett annat rum, helt bräddfyllt av hinkar. Vi gick igenom diverse olika hjärnor. Han lyfte fram en hink, kanske 50 cm hög. Ur den plockade han först sen en hand. Sen ett huvud, och berättade glatt att det låg en hel styckad människa där i.

Avslutningsvis pekade vaktmästaren på en stäng dörr in till ett kyl rum. Glatt öppnade han den och vi kikade in. Längst ena väggen låg stora vita plastsäckar med lik i. Golvytan var packad med bårar, staplade med plastsäckar. På en hylla låg ett gäng dissekerade armar i en hög, på en annan ett gäng ben. Vi gick in, men formalinlukten var så stark så att ögonen började rinna och det var tung att andas. Istället plockade han ut ett gäng kroppsdelar. Dessa var några av de finaste ex. han hade. Perfekt dissekerade och sedan inplastade på nåt sätt så att det var totalt torra o fina, som en plastmodell, fast ändå på riktigt. Han visade lite nedre bukhålor, livmodrar, äggstockar och manliga inre genitalier och skinnflådda snoppar. Ester min Italienska kollega har aldrig sett döda kroppar konserverade på det här sättet eftersom det är förbjudet i Italien. Jag tror formaldehydrummet blev lite för mycket för henne, så hon gick ut och rökte för att lugna sina nerver. Även jag började känna mig snurrig, och vi gick tillbaka för att se min patologi doktor.

(på vägen passerade vi pathologimuseumet med diverse otäckheter i glasburkar (tänk foster, nyfödda barn, livmodrar, levrar…)

Det sjukaste av allt är kanske att Kuwait importerar sina kroppar från tyskland. Min fråga är då, vilka människor går med på att lägga sig själv i en hink med formaldehyd och exporteras till Kuwait för evig bevaring resten av evigheten? Även om jag själv inte bryr mig speciellt hårt över vad som sker med min kropp när jag åker till näste ställe i rangordningen, tycker jag just att en hink i ett anatomilabb kanske inte är min drömviloplats…

Jag förstår att många (har ju ingen aning om folk som inte känner mig läser här) nog upprörs av denna texten. Maila mig om ni tycker att ni behöver.

/M