mjao.net

Innan jag åkte hade jag försökt läsa in mig lite på Kuwaits seder. Jag hade fått för mig att det var abaya (svart bylsig klänning) som gällde för alla här. Vet inte om det var internet eller min bok som hade fel, eller om jag helt enkelt mixat ihop sederna med Saudi Arabien?

Hur som hälst så behöver jag inte täcka mig själv med Abaya. Inte ens sjal på huvudet. Enligt flickorna får vi gå klädda hur vi vill. Även många Kuwaitiska tjejer skippar slöjan. Dock verkar det trots det finnas en del oskrivna regler som man bör rätta sig efter.

Men många kvinnor går klädd i abaya. Vissa även i burka (täcker allt utom ansiktet). Tradition för män är  Dishdashan. Den används både till vardags och som kostym vid finare tillfällen.

Kvinnor iklädda abaya och burka, samt två män i dishdasha.

Lite olikheter:
- Djupa urringningar och korta shorts verkar inte lämpa sig på oss tjejer. Jag verkar klara mig ganska bra med mina vadslånga kjolar och skjortor, vilket är skönt.
- Tjejer och killar som inte är gifta eller släkt eller på annat sätt känner varandra väl, bör inte gå bredvid varandra. De bör heller inte åka i samma bil utan bra anledning och i föreläsningssalen sitter de antingen på varsin sida om mittgången, eller lämnar en stol mellan sig. Vi utlänningar verkar ha lite dispens för detta även om Raouff tydligen inte helt gillat att Ester och Stephano promenerar nära varandra på öppen gata. Tydligen går det dock bra att våra kontaktpersoner umgås öppet med varandra här, kanske för att de delar ansvar i en förening.
- Att bli utomäktenskapligt gravid är inte olagligt med socialt totalt oacceptabelt. Tydligen kan det leda till hedersmord på grund av den oerhörda skammen familjen (kvinnans) ställs inför, även om det inte är vanligt. Oftast löser man problemet med ett hastigt giftemål.
- Även om de tjejer jag mött verkar vara ungefär som vilken svensk tjej som helst, kan jag ibland känna att de inte behandlas som helt vuxna. Ett exempel var att vi inte fick hoppa från hopptornet i badhuset. Men även att tjejerna verkar rädda för saker, ungefär som unga tonåringar. Rädda för att åka hiss ensamma, rädda för att möta okända män och massa andra små detaljer som jag inte kan sätta fingret på.
- En tydlig skillnad är hur områden delas upp mellan kvinnor och män. Som Nouffs pappa uttryckte det; ’här ser vi på kvinnor som juveler’. Man skyddar familjens juveler och vill inte att andra män ska kunna slänga smutsiga blickar på dem. Därför har varje hus ett speciellt rum för bara män. Egen ingång och egen toalett, för att inte riskera att de får se en skymt av familjens kvinnor. Där kan de sitta och ha sina små manliga möten och socialisera med varandra.
- Det finns badhus och stränder bara för kvinnor, och så finns det mixade. Om en man ser en lättklädd kvinna är det inte bra eftersom det kan få honom att tänka smutsiga tankar. (detsamma gäller inte för kvinnor).
- På bion censurerar de film. De klipper bort intima scener och lättklädda kvinnor. (dock inte så extremt som i Saudiarabien där de klipper bort minsta beröring mellan man och kvinna. Eller så finns det inga biografer alls). Därför besöker kuwaitier inte så ofta bion, utan köper piratkopierat på marknaden i stället.

Andra tydliga skillnader har med livsstil att göra. Som att kuwaitier är oerhört lata, kanske lite med värmen som en skälig ursäkt. De tar bilen överallt och att ’ta en promenad’ kan lika gärna innebära att åka en sväng med bilen. Detta leder till två stora problem. 60 % av befolkningen är överviktig och en stor andel av de är rent feta. Vanligaste dödsorsaken här är därmed hjärt- och kärlsjukdomar. Den andra vanligaste är bilolyckor.

Finns säker en miljon fler små saker. Kanske uppdaretar om jag kommer på mer.