mjao.net

I förrgår följde jag med Dr. Khaled till ’the operation-theatre’. Jag fick en fin Kuwaitisk dress i olika nyanser av grönt, liknande de kläder vi har på Svenska sjukhus. Sköterskorna släppte in mig i ett rum där Khaled klippte lite i bukhinnan, för att laga ett ljumskbråck. Jag kom lagom till att han slet ut bukhinnan ur såret, klippte av den och drog ut en tarm för att visa anatomin. Sen stoppade han tillbaka tarmen i magen, sydde ihop den förminskade bukhinnan igen och gjorde klart operationen.

Operation nr två för min del den dagen var en titthålsoperation, där de med hjälp av 5 hål i magen lyckades frigöra och klippa lös gallblåsan. Väldigt spännande, men aningens svårt att hålla rät på all anatomi där inne…

Sista operationen för dagen var abdominal-plastik – ta bort överflödigt skinn och fett som hänger ner på magen. Jag fick till min glädje skrubba av mig och sedan stoppa in mig i en steril operationsrock samt gummihandskar. Detta är den biljett man behöver för att få närvara vid operationsbordet.

Abdominalplastik innebär att man tar bort hängfettet på buken och gör magen slät. Mitt bukfett är fast, men denna kvinnas var ungefär som en vattensäng i konsistensen. Khaled kunde dra ned det en bra bit över låren. Detta verkar vara ett ganska vanligt problem hos kuwaitiska kvinnor. Troligen p.g.a. en kombination av barnafödande och noll motion efter, vilket gör att magmusklerna inte drar ihop sig som de ska. Kanske hade denna kvinna dessutom gått ner mycket i vikt, så att hon nu ville fixa det sista.

Operationen går ut på att man drar ett ordentligt snitt genom underhudsfettet över hela buken. Sen skiljer man sakta men säkert fettlagret från muskelfashian (hinnan ovanpå musklerna). Efter underhudfettlagret är frilagt upp till revbensbågen (navlen utklippt från sin plats), drog Khaled ner huden mot låren och spände upp hud/fettlagret. Ungefär där gamla naveln suttit häftade han fast lösa huden i huden under snittet. Den hud och fett som nu blev över, skars bort. Slutligen karvade han ut en ny navel och sydde ihop.

I underhudsfettet finns många blodkärl och ibland började det blöda. Från sipprande till strålar som stod rakt upp och gjorde kläderna helt rödprickiga. Plötsligt frågade Khaled lite skämtsamt varför jag stod och sov och tyckte att jag skulle göra nåt. Så var jag delaktig i operationen! Jag fick mest torka blod, men även klippa lite sytrådsstumpar i slutet.

Detta var så stort att jag tror att jag kommer att vara lycklig för alltid. Jag tror aldrig att det har hänt att en läkarstudent på andra året skulle fått assistera i Sverige?! Så himla roligt det var. Jag till och med funderar på om jag inte skulle bli kirurg i alla fall…

På eftermiddagen fick jag och Ester följa med Nouff till en tjej eftermiddag på simhallen. Det kändes lite som att umgås med ett gäng 14-åringar, som inte fick vara ute sent ännu. De hade simtävlig, efter det lite vattengympa. De skrek när de skulle hoppa från 2 meters trampolinen och jag fick inte gå upp till 5 metershopptornet, eftersom jag kanske kunde slå mig. Jag fick en känsla av att hemskt begränsad, ungefär som ett barn som måste vänta med att ta ansvar för sig själv tills man blir vuxen. Detta störde mig lite och tog tyvärr bort det roliga med att träffa massa trevliga tjejer i 20-25-års åldern.