mjao.net

(här saknas lite bilder, ska kolla om jag har tillstånd från familjen först…)

I dag var vi på besök i Nouffs hus. Eller rättare sagt i Nouffs palats. Framför huset stod fyra fina bilar parkerade. Vi gick genom en gring och möttes av en fantastisk fin marmorgård, där en väldigt vacker fasad sträckte sig mot himlen. Vi klev in i huset och välkomnades av en väl nedkyld hotellobby lik sal. Skinande blankt marmorgolv och två soffgrupper på varsin sida av salen. De bjöd oss att sitta ner och jag hamnade i en så stor och mjuk fåtölj att jag var rädd att jag skulle drunkna.

Nouffs hus är det ‘lilla’ huset i mitten. Det stora till höger är 5 våningar och inkluderar 15 badrum och 4 lägehneter.

Kuwaitiskt villa område. Som i sverige fast med finare bilar och större hus.

Vi drack nypressad fantastisk juice och diskuterade allt ifrån väder till danska karikatyrteckningar och muslimska seder.

Som Nouffs pappa sa vill Kuwaitierna njuta av livet. Landet är rikt och regeringen ser till att deras invånare får ta del av det. Vad jag har förstått det lever de 6-800000 kuwaitiska invånarna i mer eller mindre lyx, samtidigt som ca två miljoner utländska arbetare servar dem på olika sätt - allt ifrån att vara hembiträden och nannysar till att sköta om oljefälten.

Kuwaitier betalar ingen skatt. De får ta räntefria lån vad jag har förstått, även om de flesta köper i cash. De flesta bo i hus som Nouffs familj – alltså mindre palats och har minst två hembiträden inkvarterade i bostaden.

När jag berättade hur mycket skatt vi betalar i Sverige frågade de givetvis vad regeringen gör av alla pengar. Jag försökte komma på det. Vad har vi som inte regeringen här ger till sina invånare? Vi har gratis sjukvård och de är det här med (jag behöver inte ens en sjukvårdsförsäkring för att vistas här!). Vi har ett bra socialt skyddsnät (som ändå tillåter folk att falla ut). Som jag förstått det finns det här med och jag har inte sett en enda tiggare eller utslagen människa under min vistelse här. Jag trodde jag kom på nåt bra då jag sa att staten betalar oss för att vara hemma efter 65 år. Nauffs pappa knäckte mig med att pensionsåldern för Kuwaitier är 45 år. Hur ska man annars orka vara ledig frågade han…

Med andra ord betalar oljan välfärden här. Och i sverige får vi snällt betala den själv med våra skattepengar.

(En parantes här är att jag faktiskt inte vet hur det ser ut för alla arbetare som kommer hit. Dock kommer de ju hit för att det onekligen är luckurativt. Aishas hembiträde åkte tillbaka till filipinerna efter 10 år i Kuwait och lever nu som miljonär där…)

Efter en timma eller så visades vi till matbordet, där de serverade den delikataste fisk jag ätit på länge. När magarna var sprängfyllda bjöds vi på arabiskt kaffe, massor av goda kakor och fantastiskt te.

Efterätt! (the till vänster och kaffe till höger) Arabiskt kaffe har som ni ser en ganska märklig färg. Första gången jag smakade det var på kliniken hos Dr. Khaled. Jag kunde knappt undvika assosiationen till olika kroppsvätskor och fick dricka det med slutna ögon. Nu börjar jag vänja mig och det är faktiskt riktigt gott.

Nouff visare mig runt i huset. På bottenplan var den redan beskrivna lobbyn, samt köket, matrummet, tv-rummet, två badrum samt ett speciellt rum bara för män – ’doania’ (?). Detta rum är rätt intressant då det har egen ingång så att de besökande männen inte ska kunna tjuvkika på familjens kvinnor. Självklart har detta rum ett eget badrum.

På mellanvåningen fanns familjens sovrum. Nouff har två systrar och tre bröder (tror jag). Alla hade eget rum, och de flesta eget badrum, annars ett badrum mellan två rum.

Våningen längst upp verkade inte Nouffs pappa räkna in eftersom han sade att hans hus hade två våningar. Här delade de två hushållerskorna ett rum, eget badrum samt husets tvättstuga.

På vägen hem körde vi igenom öken-light. Jag tvingade Nouff att stanna till så att jag fick fota. Jag skuttade glatt omkring som en kalv på grönbete, medan Nouff satt kvar i bilen avkyld av ac:n och väntade, antagligen funderande på om vi är totalt galna i sverige, eller ständigt lever under mörker…

Väldigt vacker Moske på vägen hem.

Ester och öken.

Stefano och Ester och öken.