mjao.net

Sedan jag var i Nepal förra sommaren har jag nog inte haft tråkigt en sekund (det innebär naturligtvis inte att jag haft roligt hela tiden, mest bara inte haft tid att ha tråkigt). Företaget tar sin tid, skolan sin, föreningarna sin och resten spenderar jag gärna ihop med Johan. Så när jag här blir ställd inför att ha absolut ingenting alls att göra på flera timmar blir jag frustrerad.

Kuwaits hela välfärd bygger på att de har olja i öknen. Massor av olja. Det leder till att beninen är billig - ca 1,6 kr litern. Det i kombination med värmen utomhus gör som sagt att Kuwaitierna tar bilen ÖVERALLT. Det finns inte en endaste människa i hela landet som väljer att gå, varpå det naturligtvis inte har byggts någon infrastruktur som främja gående.

Så igår när våra vänner inte hade tid för oss på kvällen blev vi ganska utelämnade åt oss själva. Jag älskar ju att promenera och har promenerat runt i timmvis både Bankok, Kuala Lumpur, Sydney, Cairo och massa andra varma ställen. Så en timma innan solnedgång gav jag mig ut för att upptäcka omgivningen.

Tyvärr är här inte mycket att upptäcka. Vi bor utanfr stan i ett industriområde. Den närmaste närmiljön är rätt trevlig, men den avverkas på 15 minuter. Utanfär universitetsområdet (som är dött nu p.g.a. semester) finns en stor motorväg, ett inhängnat industriområde och inte så mycket mer. Eftersom det inte finns promenadvägar är man utelämnad till de smutsiga, skräpiga vägkanterna eller motorvägarna. Eftersom Kuwaits andra vanligaste dödsorsak är trafikolyckor, känns inte motorvägarna som ett riktigt bra alternativ…

Universitetsområdet. Riktigt trevligt, grönt och fint!

Universitetsporten och våra hus i bakgrunden.

När jag promenerade längst vägkanten i går, stannade en bil och undrade om det hade hänt nåt. De kunde inte förstå hur i hela världen jag kunde välja att gå frivilligt. De åkte inte förrän jag flera gånger försäkratdem om att allt var frid och fröjd…

Mest intressanta jag hittade utanför universitetsområdet var en massa övergivna flaggstångar.

Min slutsats blev således att det var bäst att gå in innan solen sjönk under horisonten. Resten av kvällen tillbringade jag rastlöst gående fram och tillbaka längst våran 25 - meters korridor, funderandes på om jag skulle prova fasadklättring för att inte bli tokig.

Det är det ända negativia hitintills med Kuwait. Att jag är så fruktansvärt beroende av mina Kuwaitiska studentkopisar. Jag förstår ju att de inte alltid kan ha tid med oss, och är oerhört tacksam för den tid de spendrear med oss. Men jag önskar att jag på nåt vis kunde klara mig själv. Gå var jag ville, när jag ville…