mjao.net

Det finns två sätt att göra te i Kuwait:

1. Koka vatten på gasspisen och riskera att bränna upp lägenheten.

2. Lämna en halv flaska med valfritt inehåll i en solstol i 15 minuter. Sen har man ett utomordentligt perfekt te. Inte för varmt och inte för kallt, utan si så där lagoma 55 grader.

Biltermometern visar utomhustempen.

P.g.a. värmen har folk valt att leva sina liv efter kl 16.00på dagarna. Skymningen verkar vara en utomordentligt populär badtid.

Skymingsbad.

Som tidigare nämts gillar Kuwaitier att äta. Det märks om inte anna då Yousef då och då kommer med enorma mängder mat till lunch. Det skulle lätt räcka till en mindre arme, och vi har flera gånger talat om att skapa en liten husfest kring maten i Stefanos lägenhet. Tyvärr skulle det nog bli över mat i alla fall och vi har inte vågat bjuda in hyreshuset än.

En fjärddel av maten Yousef kom med.

förmycket mat ger överskottsenergi…

Kuwait är ständigt en blandning av gammalt och nytt, även om det mesta kanske är nytt. Män iklädda dishdasha knapprar på sina datorer i marmorgolv beklädda fik, sörplandes på en kaffe latte. Vackert byggda moskeer sticker upp bland höghusen. Kuwait är ett finfint exempel på att det går att blanda kultur med modernitet. Även om de behöver jobba bort en del traditioner som missgynnar oss ’juveler’…

Här om dagen var vi på Murbarakia souk. En traditionell marknad där man kunde hitta det mesta. Jag älskar sådana marknader. Våra unga kuwaitiska väninnor avskyr den. Det verkar tyvärr som om den yngre generationen här helt saknar intresse för landets historia och kultur. Om de får bestämma kommer väl även Kuwait sakta men säkert förvandlas till ett USA. Ingen mer blandning mellan tradition och modernitet. Bara modernitet?

Stefano i sin nya fina dishdasha.

Ester hittade de mest märkliga byxorna. Aisha provar sjalar.

Fisken lämnar jag nog i Kuwait.

Världens färggladaste affär!

Nåväl. Vi hittade oss diverse nödvändiga och o nödvändiga prylar. Jag är numera en dishdasha, en abaya, en man-kjol, 4 sjalar, ett armband i plast, två body shop body butter kopior och tre kajalpennor rikare.

Jag och Ester hade en liten modeshow när vi kom hem. Vad tycks??

Foto: Ester. Mitt arabiska manliga och kvinnliga jag.

Ester.

Kirurgin går ännu bra. Tyvärr hade Ester vaknat till liv i tisdags och ’skrubbade’ in sig på abdominalplastiken denna gång. Jag fick snällt stå på sidan av och vänta. Jag ville ju vara med!

Abdominal plastik.

Jag och Khrishna. Kanske världens coolaste anestesist.

I Kuwait är som bekant inte alkohol tillåtet. Det är däremot choklad. Så kuwaitierna har kommit på konceptet Choklate bar. Här är allt på menyn (nästan – hoppas kycklingsalladen var utan…) mer eller mindre choklad. Vi beställde chokladfondy och fick diverse tilltugg att doppa i litervis med choklad. När vi var klara (hälften kvar) packade de ner det i en påse att ta med hem. Den glömdes dock i Abdullas bil - skulle vara intressant att se hur den ter sig efter ett dygn i 50 graders i hetta i Abdullas bagage. ☺

Vit chokladfondy.

Bananchoklad :). Bara choklad på menyn. Paradis javisst!

I går var Stefano och Ester på kalas med deras italienska kompis. (På något sätt lyckades båda bli lite lagom ordentligt berusade i detta alkoholfria land, vilket resulterade i ganska trötta miner till dagens ära.) Raouf tyckte synd om mig och tog med mig på finmiddag och shisha rökning med Abdulla och Mohammed. Vi hade hemskt trevligt!

Rauf lärde mig röka Shisha.