mjao.net

Efter att ha spenderat nagra fina dagar i Borobudur, sett det sattelika tusenariga buddistiska templet, mediterat med munkar, och blivit fotograferade till dods av lokalbefolkningen lamnade vi alltsa gladeligen staden bakom oss.

I Bromo tog vi Jeep-turen till vulkanens fot och pustade oss uppfor den jattelika trappan upp till kanten av vulkan.

Det stank nat forjavligt dar uppe! Typ som om nagon varit ganska dalig imagen, lange. Och vi insag plotsligt varfor munskydd hade varit en bra ide. Men det kompenserades med latthet av den fantastiska utsikten (se bilderna i Maris Indonesien-album pa Facebook).

Nar turen var over tag vi pa nytt upp var standige foljeslagare, “Lompan” (Lonely Planet-boken) och valde pa kartan ut en ny destination.

Fingret landade pa Ijen.

Enligt boken ar Ijen en liten avkrok med mycket fa besokare. Det var mycket svart att ta sig dit fick vi veta i texten (och senare erfara i bilresan dit, da fin asfaltsvag med jamna mellanrum forvandlades till skumpande kullersten alternativt bara djupa hal i marken. Det borde engentligen ha kravts en jepp med fyrhjulsdrift for att passera, inte var skruttiga lilla taxi, men pa nagot satt loste det sig anda.)

Ijenmassivet var annu maktigare an Bromo. Arbetarna bar upp till 110 kg sulfur upp och ner for vulkankratern, medan vi pustade och forsokte utharda hjartklappningen bara sjalva promenaden anbringade.

Langst ner i kraterna fanns nagot slags sulfurbrott, dar gul rok valde ur ror och skuggade den grona sjon. Lukten har fick Bromo att kannas som en sommarang. Typ som en aggfis ganger 100. Sa pass att ogonen tarades och lungorna sved. Det gick helt enkelt inte att vara dar nere utan gasmask, inte for vara kansliga lungor iaf. Sa vi flydde tillbaka upp pa kratertoppen, njot av utsikten.

Med oss pa turen dit fick jag och Mari sallskap av ett supertrevligt par fran England, vid namn Sam och Michelle. Endast ett par ar yngre an oss. De berattade att de sagt upp sig fran sina jobb for 7 mander sedan och varit pa resande fot runt varlden anda sedan dess. De hade hittills varit i Thailand, Vietnam, Kina, Kambodja… och narmast runt hornet vantade ett besok i Borneo.

Sa vad menas egentligen med rubriken - “Why Lizzards are Pervs”?

Det var bara nagot roligt som Michelle klackte ur sig under lunchen pa vag till Ijen.

Under hela var resa i Indonesien har gecko-odlorna varit narvarande - i taket, pa vaggen, pa terasen, pa gatan, overallt. Men ocksa i synnerhet var helst man ska kla av sig kladerna.

De kryper fram i taket nar man sitter pa toaletten. Nar man byter om. Nar man star i duschen.

De gillar pa ett smatt obehagligt satt att “se pa”.

Darav Michelles kommentar, “Lizzards are Pervs!”

(Source: http://www.grizzlyrun.com/Files/Images/Image_Gallery/female_crested_gecko.jpg)

……

I andra nyheter har Tinda och Amdana lamnat oss for egna aventyr pa fard mot Lombok medan jag och Mari har stallt in oss pa dykning de narmaste dagarna. Jag ska ta mitt open water certifikat och hon sitt Rescue cert. Det ska bli grymt roligt!

Hors snart igen!

Om ni av nagon anledning behover fa tag pa oss eller bara vill saga hej kan ni skicka ett sms eller ringa till vart indonesiska mobilnummer: 085210276299. Landsnr +62.

Puss o kram och hoppas att ni alla hade en fin midsommar!

David & Mari