mjao.net

Efter att ha spenderat 3 natter i Kuta (Balis mest turistiga av turistiga stader, dar manga fjortisar gor sin forsta utomlandsresa utan foraldrar) bestamde vi oss for att ta baten over till Lembongan.

Note: Vi lyckades dock mota den har stencoola 3-tandade trubaduren i Kuta. Han brukade sitta och oversatta Europe-texter till 5 olika sprak i vart favvocafe.

Med det var endast en parantes. Ater till Lembonganfarden:

I sedvanlig stil sokte vi det billigaste resalternativet, i det har fallet “public boat” som boken beskrev som “Helt okej. Men du kan behova dela plats med en vattenmelon”. Och ungefar sa var det.

Batresan gick over oceanen 8 pa morgonen. Halvvags dit borjade monsunregnet, vilket tycks vara nagot av var standiga foljeslagare pa den har resan. Regnet tillsammans med de enorma vagorna gjorde en smatt spyfardig, kall och blot. Men det gav oss annu en san dar tankestund av: “Jaha. Ar idag den dagen jag dor?” (som ar rolig i efterhand).

Val framme klafsade vi direkt in fran regnet pa World Divings kontor, vid stranden. Dar mottes vi av John och Sue. Ett ypperligt trevligt, roligt och snallt par fran England, som tillsammans driver foretaget.

Regnet upphorde och solen aterkom strax igen.

John var dykforetagets tydlige ledare slash karismatiske dykfantast. Medan Sue overvakande, organiserade och till synes holl foretaget av manliga dykinstruktorer (ursakta ordvitsen) flytande.

Hela stallet bubblade av en gladje, humor och entusiasm. Sa vi bestamde for att boka in oss pa ett par kurser pa detta 5-stjarniga PADI-center.

Jag bokade in mig pa kursen for Open Water certification, som borjade redan nagra timmar senare samma eftermiddag och utgor forsta steget for att fa utova dykning. Mari som redan sen tidigare hade bada Open Water och Advanced dykarcert valde i sin tur att prova pa undervattensfotografi.

Fran den dagen flog 4 dygn forbi SNABBT.

Pa dagarna gjorde varvades “skill traning” i poolen, med teoriundervisning och (de absolut basta) dyken i oppet vatten. Dar under ytan fick vi lara oss att flyga, viktlosa som astronauter over korallreven. Se men inte rora de fantastiska mangderna av fargglada fiskar och undervattensvarelser.

Det slog mig att det var forvanansvart enkelt att lara sig att dyka. Sjalva utrustningen i sig ar ratt enkel att fa koll pa. Och sa lange man haller sig pa relativt ytligt vatten och nara sin dyk-buddy sa ar allt hur lugnt som helst. Att vissa dyk sedan bjod pa 30 meters glasklar sikt i alla riktningar var inte heller helt fel…

Mari, a sin sida, hade sa vitt jag kunde se det lite kampigare.

Undervattensfotografering ar svart. Forestall dig hur svart det ar att ta en bild som ar skarp och sevard bara ovanfor ytan. Tank dig sedan att du ska gora allt detta pa 19 meters djup under vattnet. Med en jattelik plastanordning runt hela kameran for att halla vatten ute. Med ca 10 kilo dykarutrustning pa dig. Med extra viktbalten runt bade dig sjalv och kamerans plastbaddrakt.

Lagg sedan till undervattenstrommar, korallrev du kan bonka in i om du inte ser upp, andra dykare, fiskar, osv, osv… Samt att Maris kamera inte kan visa det hon riktar kameran mot med displayen, utan att det endast kan ses genom det lilla, lilla “ogat” pa kameran, vilket genom cyklop ser ratt annorlunda ut an ovan vatten… Ja, ni forstar. Det hela resulterar i en javligt utmanande fotomiljo.

Efter att ha experimenterat en del i poolen, kollat sa att kameran forblev torr aven under vatten tack vare sin plastbaddrakt, var det dags for Maris forsta dyk for i ar i oppet vatten.

Dyket skedde vid vad de kallar “Manta Point”, ett sarskilt rev utanfor Lembongans strand dar mantorna tydligen gillade att komma for att “tvatta sig” (om jag forstod saken ratt) varje morgon. Fraga mig hur eller var denna tvattning gar till men jag tror det gick ut pa att de liksom gned sig mot korallerna pa nagot vis likt katter mot manniskoben.

Wikipedia: “Manta eller djävulsrocka (Manta birostris) är en stor rocka. Den kan bli mer än 7 meter mellan vingspetsarna och kan väga uppåt 2 ton. Den lever i tropiska vatten. Mantan har en ovanligt stor hjärna och är förmodligen intelligent. Den kan lära sig känna igen olika dykare, och den är ofta mycket nyfiken och social….”

For att se lite bilder fran platsen (sahar innan vi hunnit lagga upp vara egna) kan ni ga in pa: http://www.world-diving.com/gallery/marine_life/

Den senaste veckan har varit var mest sociala hittills. Vi har lart kanna hela ganget pa World Diving. Samt en mangd andra personer som ocksa tog kurserna och dok med oss pa dagarna. Daribland Matt och Carter fran California, valdig roliga och valdigt amerikanska. Anders och Izzy fran England och Danmark. Mitch och Christian - forutom John - skolans flitigaste instruktorer… och manga manga fler. Och det har varit fantastiskt roligt.

Sista dagen pa on hyrde vi scooter och akte runt.

Tog en romantisk battur i Mangrove-trasket.

Sag alla strander och tempel. Har ar bilder fran nagra:

Vi hyrde aven scooter och korde runt hela on den sista dagen. Vi blev snabbt varse om att vi var de enda sakerhetsmedvetna (las fega) svenskar som kravde att fa hjalm att ha pa oss.

Vi avslutade sista dagen med en valdigt trevlig middag med ett annat svenskt par pa kvallen. Vi bytte historier med varandra om hur mycket pengar dom/vi blivit blasta pa… Basta satt for att ta sig ur en knivig situation (hotade med att tillkalla turistpolis, da ska du fa se vad saker kan vanda snabbt)… Basta sevardheter och hur mycket de kan lona sig att lara sig rakna till 10 pa indonesiska.

Harnest Ubud. Sedan Gilli Island.

Puss o kram!

David och Mari

PS: Skriv garna nagon liten kommentar har under sa att vi vet att NI lever!

Lite fler bilder:

Sota barn med hundvalpar

Davids Open Water-dykningsklass. Fran vanster Anders, Clark, Mitch, John och Noel.