mjao.net

Gili Trawangan är Giliöarnas motsvarighet till Kuta Beach på Bali. Turister packas in i speedboats och lastas av i stora horder i strandkanten. Lokalbefolkningen här är peppad på att få oss och bo på dyra hotell, köpa dyra snorkelturer och hyra dyra cyklar. Allt är dyrt här, vilket turisterna villigt vädrar pengarna i plånboken för.

Efter mycket letande och en promenerande in på bakgatorna hittades till slut ett hotell i vår prisklass. För 110 kr fick vi ett enkelt och rent rum på Banana homestay, inkl frukost. Den gladlynta unga ägaren städade från förra gästerna när vi anlände. Han gillade speciellt insektssprayen.

På morgnarna sprayade han ner hotellet med nåt giftigt. Stora baggar regnade ner för att sedan sprattla sig till döds utan för våra dörrar, lagom till när vi öppnade dem för en ny dag.

Ibland kom det förbi en man med en stor brummande ryggsäck med tillkopplat maskinvapen av graden större. Ur det bolmade det ett illaluktande rökmoln, ämnat att likvidera varenda flygfä på hela ön.

Men en panikslagen kackerlacka hade kommit undan, rusade runt i vårt rum lagom efter incheckning. Vi fick återuppta våra slaktarskills. Fångad med toa-hinken häldes han ner i toaletten. (Men det var inte lätt, han nästan skrek på hjälp innan han drunknade). Urk.

För att upptäcka ön, bestämde vi oss för att hyra cyklar. Uthyraren glömde dock tala om att vägen upphörde ca 100 meter efter hans buissnes och ersattes av mycket svårcyklad sandstrand. Så det blev inte så mycket upptäckt den dagen, men mannen i cykelståndet blev ca 60 kr rikare…

På eftermiddagspromenaden ropade en försäljare som vanligt efter oss. Jag brukar försöka svara artigt;
- You like a room?
- No, we already have a room.
- You have a bathroom?
- (Min hörsel är ju inte helt hundra och jag tittade frågande på honom) Yes, we have a bathroom…
- No! You like mushrooms?!

De är sjukt peppade på att sälja ‘magic mushrooms’ här, vilket är ett lagligt sätt att uppleva LSD-liknande trippar. De är även peppade på att sälja gräs här, vilket är mindre förståligt, då det ger dödsstraff i Indonesien.

Duktiga och ansvarsfulla som vi är, lämnade vi kvar drogerna hos försäljarna, och följde trenden i att natten började kl 21.00.

För morgnarna på Gili Trawangan börjar nämligen kl 04.30. Då börjar moskén (som låg ALLDELES för nära) sprida sin gälla sång (som aldrig tog slut) och uppmana till dagens första bön. Och när sångrn slutligen tog slut, tar tupparna vid. Gal in ljuset i kanon. Tills man är så vaken att det är lika bra att kliva upp…

Trots fantastiska stränder, kändes inte Gili Trawangan äkta. Höga priser o många turister. Så vi valde att fortsätta till grannön Gili Menu.