Dr. Mari och Psykolog David.
Jul 12th, 2010 by mari
I morse blev jag sur pa vart hotell. De tar 150 kr/natt, vilket ar ett totalt overpris i den har delen av varlden. For det far vi (ett i oforsig) rent rum, kallt vatten i badrummet, och nagot som de kallar frukost. Frukosten bestar av en ihoppressad, smorad toast med ett par bananskivor i o en kopp blaskigt kaffe. David brukar vara matt ungefar sa lange pa det som det tar att ga till narmaste kafe for inkopandet av ett rigtigt morgonmal…
Det som fick mig att tappa humoret mest pa vart hotell i morse var att toapapper inte ingar. Sa for det extrema overpris de tar kan de inte bjuda pa en toapappersrulle for vara fyra dagar i Kuta, som pa sin hojd kostar de 2 kronor. Snaljapar!
Sa vi bestamde oss for att hitta ett annat hotell. Gick en lang runda utan storre lycka. Antingen var de smutsiga, eller tokdyra. Lixom inget charmigt mellanting som vi ar vana att kunna hitta efter lite letande.
Nastan nere vid stranden stannade en man mig. Har, ta en lott, det ar gratis! Jag forsoker promota ett nytt hotell: Royal hotel! Jag oppnade mitt lilla papper och vinsten av tva t-shirts med Royal tryckta pa dem uppenbarade sig. Jag tankte att han kanske promotade nan ny kedja och att det kanske kunde vara ett alternativ for vart hotelletande, varpa vi vinkade till oss David.
David visade sig dra vinstlotten. Mannen blev ivrig o sa att det var forsta gangen nagon drog toppvinsten. Enligt lotten fick David nu valja mellan 500 dollar, en videokamera eller en veckas semester pa resort nagonstans i varlden. Forsaljaren bedyrade att det inte fanns nagra hakar, allt ingick i en reklamkampanj. Han bad oss folja med till hotellet i fraga for att inkasera vinsten. Det enda vi behovde gora var att sprida valmenande ord om hotelljkedjan i fraga.
Vi hoppade in i en taxi som hotellet betalade. Val i bilen borjade han forhora oss om vilka vi var. Vad vi gjorde, hur lange vi hade bott ihop, om vi var gifta, hur gamla vi var.
- ‘Ahh, you ar 26 (sa han till David), better you are 30, or 31… You are 31! Ok, remeber when you are born, 1978!’
- ‘Ahh,. so you are students? Not good. Tell them you got a full time job!’
- ‘Ahh, just lived together 1 year… Better 3 years. You lived together 3 years!’
- ‘Ahh, you stay in a cheap hostel? Tell them that you stayed here instead (han gav oss ett kort fran ett finare stalle), you stay in room 312, okay?’
Sa plotsligt hade vi nya identiteter. Eller iallafall typ nya identiteter. Typ de identiteter vi kanske skulle kunna ha om ca 5 ar.
Men han verkade uppenbart upprymd over att David dragit vinstlotten. Han berattade att det var mycket ovanligt och att det gav honom 50 dollar i provision - idag var lyckans dag!
Plotsligt stannade taxin. Killen hoppade ut och in hoppade en ny kille. Han forhorde oss pa nytt. Vi berattade vad den andra killen lart oss och han andrade Davids alder till 32. ‘Better you are 32!’
Vi blev inslussade pa ett hotell, dar andra vita par (sannolikt andra “lottovinnare”) med fragande blickar leddes omkring. Vi visades in i ett rum med en rod heltackningsmatta och kylig AC. En ny man satte sig ner med oss och vi fick aterigen fylla i vara uppgifter. Han stallde alla fragor igen och vi svarade lydigt som vi blivit tillsagda, utom det dar med hotellet, vi uppgav varat riktiga. Han lamnade oss ensamma. Sa att han skulle kontrollera nat. Vi borjade bli nervosa. Vad hande om de upptackte alla vara logner?
En fjarde ny man kom och hamtade oss, visade oss in i ett nytt rum.
Runt runda bord satt andra turister o lyssnade pa vad forsaljare sa. Vi fick varsin kopp kaffe och mannen som var mycket trevlig, grattade oss till vinsten. Vi smapratade om allt mojligt, kameror, resor, kulturer o.s.v. Han bad oss fylla i en enkat med fragor som tex ‘Om du far valja mellan att bo pa ett enstjarningt hotell eller ett femstjarningt och de kostade samma pris, vilket hotell skulle du valja da?’
Han berattade att han bara skulle ge oss lite info, sen fick vi bestanna om vi ville bo pa hotellet och sen skulle vi fa vart pris. Aven om vi tackade nej till erbjudandet.
Det blev en forelasning om hotell runt hela varlden. Manga siffror pa papperet. 460 poang skulle vi fa per ar. De kunde vi bo pa hotell for, boka billigare flygbiljetter o.s.v. Han visade en tjock katalog med anknytna hotell i USA, Canada, Europa, Asien. Fina hotell, very cheap. I deras hotell i Bali och Malaysia skulle vi bo gratis. I europa for 160 euro i veckan. I Usa for 180. For detta skulle vi betala 2500 kr/ ar, i 25 ar.
Han bad om en dator for att visa deras ypperliga bokningssystem. Den europeiska sidan funkade inte. Vi gick in pa amerikanernas istallet. Vi fick valja ett land att soka hotell i, vi valde Canada. Canada hade inga hotell. Han valde Asien. Dar fanns 193 st. Stolt visade han bilder pa nagra.
Sen bestalldes en ny taxi. Vi akte till Lyxhotellet pa Kuta beach (som inte langre hette Royal, de promotade tydligen ett annat hotell nu). Vi visades ode sviter, i ode korridorer, med lyxiga lobbys. Stora poolomraden. Fina tradgardar.
Val tillbaka till det runda bordet skulle han beratta priset for hans fantastiska hotellerbjudande. Han tillkallade en engelsman i 60-ars aldern, med blaaktig hud och ordentlig olmage - ‘the Boss’. Priset tankte jag, det var val 2500 per ar? Bossen tog fran ett nytt vitt papper och en bla tuschpenna. Vill ni ha priset i svenska kronor? Visst tyckte vi.
Han skrev ner 74888 pa papperet. Sen strok han over det. Handlar ni idag, da far ni 30% rabatt. = 52422 kr. O om ni drar allt pa visakortet genast, kommer ni undan med bara 49.800.
Sa dar satt vi, tva studenter med en gemensam inkomst pa ca 4000 kr i manaden med en ful vit man framfor oss, som pa fullaste allvar trodde att vi skulle ge honom vart visa kort och lata honom dra 49.800 kr omgaende. For ett plastkort. Fatta hur mycket man kan bo pa hotell for 50.000 kr, utan plastkort… Skamtet borjade bli obehagligt.
Vi berattade att vi brannt alla pengar pa denna resan och trots min lakarlon (som jag ju inte har, men om jag skulle ha haft) skulle jag behova tva hela manadsloner for att betala det dar. Det ar inget beslut man kan ta pa en timme… Han forsokte med ett nytt erbjudande, ett abonemang pa bara 10 ar. Vi nekade. Hoppet i ogonen pa den trevliga indonesen slocknade (han hade just berattat att hans hela lon var provisionsbasserad).
Vi fordes ut till receptionen. David fick inte valja mellan priserna, utan skrapa fram priset. Som naturligtvis var en vecka pa deras lyxhotell (o inte de 500 dollar kontant som vi ville ha). O en vecka ute i varlden pa lyxhotell, ar ju inte fy skam. Om inte:
- Alla uppgifter som ni uppgivit, maste overransstamma med bokningen.
- Resan ar till for sammanboende par minst 2 ar, heltidsarbetande, 27-63 ar.
- Presentkortet ar giltigt endast 6 manader och resan maste bokar 45 dar innan utfard.
- Obligatorisk narvaro vid annu ett par timmars information om varfor holiday club medlemsskap ar ett maste for just oss (jippie…).
- m.m.
Vi kordes hem till vart budgethotell, utan vare sig restaurang eller pool. Lamnade lakaren och psykologen i taxin och atertog vara identiteter som snala studenter. Gick sedan och lyxade till det med en middag for 25 kr var och begrunnade vara konstiga upplevelser.
Det var precis som vi tankte redan innan vi satte oss i taxin till hotellet. Det var total bullshit. There are no lucky days. No free rides. Men det gav oss trots allt en ganska intressant upplevelse. Och det var lite kul att fa leka rik lyxturist i 4 timmar (aven om jag kannt mig lite acklig resten av dan och nu om mojligt foraktar lyxhotell annu mer an tidigare).
Och sa ar vi ju som sagt tva t-shirts rikare, storlek XL.
En mycket intressant berättelse! Vilken tur att ni inte föll i det snåriga garnet som vita, ignoranta västerländska turister!
//K
Haha! Sinnes!
Denna typ av erbjudanden kommer antagligen bara rasa in genom brevlådan hos Dr Paajanen och Leg. Psykolog Franzén om sisådär 5 år.
Ojojoj…Gud så galet. Förstår precis hur bisarr situationen var och hur snurriga ni måste känt er efteråt. När man låter sig sköljas med av hoppet och entusiasmen. Låter lite likt det jag upplevde i Bukarest, Rumänien då jag blev medlurad till en “tourist park” av en “hjälpsam” person, som visade sig enbart bli en fett överprissatt taxiresa och allt han berättat för mig om staden för att skrämma mig till att följa med honom var lögn. Men som sagt, man blir en erfarenhet rikare och ni kom ju enbart ut med vinst!
Ikväll har jag gått min första egna jour på psyket. Har gått väldigt bra, lagom med arbetsbelastning och fint stöd från övrig personal och bakjour. Det känns YES! Och nu är det jag som är äldst i gemet på avdelningen också. Är skrattretande hur fort man kan avancera.. Kom en ny överläkare och AT idag och jag fick hålla i ronden, introducera rutiner och berätta om patienter. En äldre kvinnlig skötare sa till mig sen “men asså det känns ju som att det är du som är överläkare, hur ska vi klara oss utan dig sen!?” Det värmde i hjärtat att hon kände så. Och det känns coolt att få känna sig som att man för en gångs skull har lite koll på hur saker funkar på en avdelning, som kandidat hinner man ju aldrig få det, och heller inte få kontakt med övrig personal. Det är väldigt fina människor som jobbar där. Alla är så öppna och rakt på sak, vana att prata om allt hit och dit, väldigt skönt.
Världen är god.
Jonte hälsar från ett broms-späckat, hett inland.
Kramar till er mina nyförlovade kära vänner!
Men nå.. Klart det värmde. Ta åt dig, vännen.
Jag har ibland haft diskussioner med mamma om varfor de inte lar upp fler nyutbildade manniskor pa psyk eller ASTA-teamet. Och det har sallan funnits nagot bra svar annat an tidsbrist och komplexiteten i att lara ut nagot som kraver erfarenhet. Problemet blir ju då att det aldrig kommer in ny energi i form av nytt folk. Tror du utgor ett exemplariskt undantag, Sanna.
Stor kram!
David
Det kontiga r hur i hela varlden de trodde att ett par som valjer att bo for 150 kr / natt, skulle vilja forskottera 74888 kr for de nasta 25 kommande aren pa lyxhotell?
Den andra funderingen vi har ar vilka idioter som gar med pa sant har.
Sanna: Du kommer bli typ basta lakaren i varlden! Det ar ju bara sa. Ska du bli psykiater nu eller?
Sjalv borjar jag bli sjukt nervos for att komma hem och jobba. Aven om det bara ar lakaras, tycker jag att jag har glomt allt vad jag lart mig… Hur ska det ga? (men man far val ringa sin bakjour sanna kanske om man har fragor :))
Kram pa er!