Den andra funderingen vi har ar vilka idioter som gar med pa sant har.

Sanna: Du kommer bli typ basta lakaren i varlden! Det ar ju bara sa. Ska du bli psykiater nu eller?
Sjalv borjar jag bli sjukt nervos for att komma hem och jobba. Aven om det bara ar lakaras, tycker jag att jag har glomt allt vad jag lart mig… Hur ska det ga? (men man far val ringa sin bakjour sanna kanske om man har fragor :))

Kram pa er!

Jag har ibland haft diskussioner med mamma om varfor de inte lar upp fler nyutbildade manniskor pa psyk eller ASTA-teamet. Och det har sallan funnits nagot bra svar annat an tidsbrist och komplexiteten i att lara ut nagot som kraver erfarenhet. Problemet blir ju då att det aldrig kommer in ny energi i form av nytt folk. Tror du utgor ett exemplariskt undantag, Sanna.

Stor kram!
David

Ikväll har jag gått min första egna jour på psyket. Har gått väldigt bra, lagom med arbetsbelastning och fint stöd från övrig personal och bakjour. Det känns YES! Och nu är det jag som är äldst i gemet på avdelningen också. Är skrattretande hur fort man kan avancera.. Kom en ny överläkare och AT idag och jag fick hålla i ronden, introducera rutiner och berätta om patienter. En äldre kvinnlig skötare sa till mig sen “men asså det känns ju som att det är du som är överläkare, hur ska vi klara oss utan dig sen!?” Det värmde i hjärtat att hon kände så. Och det känns coolt att få känna sig som att man för en gångs skull har lite koll på hur saker funkar på en avdelning, som kandidat hinner man ju aldrig få det, och heller inte få kontakt med övrig personal. Det är väldigt fina människor som jobbar där. Alla är så öppna och rakt på sak, vana att prata om allt hit och dit, väldigt skönt.
Världen är god.
Jonte hälsar från ett broms-späckat, hett inland.
Kramar till er mina nyförlovade kära vänner!