mjao.net

Eftersom det av okand anledning inte gar att ladda upp bilder till bloggen, lagger jag ett par pa facebook;

(oredigerade och direkt fran kameran, men nanting att se iaf.)

http://www.facebook.com/album.php?aid=183235&id=531001506&l=d7afeb1d26

// Mari

I natt ar sista natten i Jakarta.

De senaste tva dagarna har vi “couchsurfat” hos en trevlig 31-arig indones som hette Nissa.  Hon var valdigt trevlig och lat oss bo 2 natter gratis hos henne och hennes familj. Vilken bestod av pappa (halvpensionerad), Nissas yngre bror och deras manliga hushallerska.

Vi agnade gardagen at att aka pa en tripp med henne i hyrbil till Tamanmini (eller nat sant?). Ett sant dar maste-se resmal om man ar turist i Jakarta, tydligen. Dar hade alla en massa olika regioner av Indonesien en egen del av det jattelika omradet. Dar de visade upp vackra och speciella hus, folkdrakter osv. Efter ca 1,5 timme blev man lite matt av alla intryck, men det var riktigt fint.

Medan Nissa korde oss runt i den stora hyrbilen mellan alla vara destinationer var vi sjukt ostimulerande sallskap genom att, alla 3 sova, typ HELA fardvagen dit. Ja, vi ar svenskar, Kul…

Darefter for vi vidare till Botaniska tradgarden - ocksa den jattelikt stor - och kikade pa bevarad regnskog och jattelika trad, vissa av dom planterade for over 100 ar sedan. De var maktigt.

Var upplevelse av “couch surfing” var blandad.  Samtidigt som man far ut mycket av att ha en riktig Indones med sig som visar en runt och pekar och visar vad man bor se och hjalper en hitta runt sa blir kande vi oss ocksa lite bundna och ofria.

Kande ett ansvar att forsoka underhalla och konversera med henne, trots den bristande engelskan, och att hon skulle ha roligt. Men oftast mynnade samtalen endast ut i svar som var en mening langa, utan nagra direkta foljdfragor. Sedan tyst igen. Det var svart att fa igang nagot riktigt samtal.

Men allt i allo var det andra roligt att fa prova pa att bo hemma hos en indonesisk familj.

Idag, mandag, bestamde sig Amanda for att ta en dag for sig sjalv , att lasa i sin bok och sitta och filosofera pa Starbucks med en kopp akta vasterlandskt kaffe (det lokala tenderar smaka en blandning av blaskig mjolk, socker och grus - te ar battre).

Jag och Mari ville forsoka klamma i det sista ur vara dagar i Jakarta eftersom vi imorgon aker vidare till Jogiakarta med inrikesflyg. Sa vi tog en tur till “China  town” i omradet Kota i Jakarta.

Efter viss forvirring over vart tusan vi befann oss egentligen fann vi en marknad full med olika frukt och smyckesstand. Valdigt mysig stamning att bara glida runt bland alla manniskorna och miljon. Vi kopte vattenmelon for att fira.

Enligt Lonely Planet-boken skulle det ocksa finnas ett buddistiskt tempel i China town som man bor se. Efter mycket runtfragande hitta vi forst ett litet plutt tempel. Det var i stort sett bara ett formak med tanda ljus och nagra buddahstatyer bakom glas och sedan ett omrade dar 2-3 personer lag och sov…

Vi insag efter kontroll i boken att det nog INTE var ratt tempel. Sa efter att ha passerat genom fler av Chinatowns bakgator och sma grander kom vi till sist fram till det egentliga stora templet.

Det var stort och maktigt. The way you think of Gods as huge.

En marklig kansla av harmoni infann sig. Vi gick bade runt och dromde oss fram genom lokalerna och sop in den starka lukten fran alla stickor med rokelse som stod tanda overallt.

Kineserna tycktes valfarda till det har templet for att be om god tur, pengar, valsignelser och annat. Manga bugade framfor den stora Buddahstatyn. Andra stod framfor rykande kar och svepte in roken over ansiktet, ner over brostet och kroppen. Valdigt vackert och stillsamt.

Darefter letade vi oss pa nytt ut pa gatan. Och hittade annu en marknad. Den har gangen med en mangd levande djur. Grodyngel till salu, endast ett par kronor styck. Alternativt LEVANDE grodor. Skoldpaddor. Al, som sag mer ut som sjoormar, men tydligen kops och ats av vissa har… Mari fotade vissa av affarsagarna, till deras stolta belatenhet.

Pa vag ut fran samma lilla grand fick vi aven bevittna en avrattning av en stackars levande skoldpadda. Mannen tyckade gladeligen av en arm har, en fot dar, huvudet och oppnade upp den blodiga kroppen. Allt medan kunden stod och sag pa, vantande.

Man funderar lite vad Djurskyddsmyndigheten i Sverige hade sagt om de har kvarteren…

Mer snart. Och forhoppningsvis aven lite bilder.

Kram!

/David

Tags: Indonesien, Jakarta

Sa efter typ tre dar pa resande fot, har vi till slut lyckats komma till ratta i ett smutsigt litet nedrokt internetcafe. Svetten far solkramen att rinna i ansiktet, vi ar hungriga o mar latt illa av roklukten, men vad gor man inte for att kommunicera med sin omvarld

Resan gick bra. Efter 6 timmar slappte flygplanet av oss i Doha, i Qatar. Efter endel virrande runt pa flygplatsens marmorgolv, slapptes vi ut i landet av tre svartkladda kvinnor. Faljde med en bil som utgav sig for att vara  taxi in till Doha, eller… Tydligen hade Doha flera city, men det var oklart om det ena var ett kopcenter, en stad eller bara en hop med skyskrapor.

Vi valde till slut ‘Doha’ och hamnade i ett mysigt litet kvarter med lerbygnader, rastauranger, husdjursmarknad och vitkladda man i shejkdress och svartkladda kvinnor i abaya/burka. Hittade en liten restaurang och fick tre aluminiumlador med mat. En innehallande stekta nudlar, sonderkokta makaroner och torkad lok. De tva andra med currygrytor. Sa blev vi visade till ett bord, , dar vi baknade oss pa rad och at, medan ett gang vitkladda ynglingar glatt tittade pa.

Sen vandrade vi sma korta svangar langst smagatorna. Tittade pa folk, svettades i den 36 gradiga kvallsvarmen. Rokte en shisha (vattenpipa). Drack lite te och myste. Sa sjukt harligt med semester!

Vid 22 snaret var det dax att forsoka ta sig tillbaka till flygplatsen igen. Da chaffuoren varnat att det kunde vara svart med bilar efter kl 22, borjade vi fraga runt efter tips pa var man kunde fa tag pa en taxi. Vi stannade en shejk som rynkade ogonbrynen lite, sag fundersam ut innan han sa, det ar nog svart vid den har tiden. Vanta femton minuter, sa kor jag er.

Och efter 15 minuter kom han tillbaka. Vi klattrade in i hans stora lyxbil, med flackfria och bilbaltesfria saten. Och trots mina fardkamraters latta tvekan, kom vi sakert till flygplatsen, och fatt lite info om land och grannlander pa knagglig engelska pa kopet.

Sa allt som allt tycker jag Qatar var toppen. Jag alskar lander dar man slipper ha langkallingar pa kvallarna. Dar man kan glida ner i en skon fotolj dricka te o roka vattnepipa. Dar folk ar sa snalla att de kor en till flygplatsen nar man fragar efter taxi. Dar allt for mig som turist ar helt bekymmersfritt, sa dar forsta dan pa sommarlovet. (Sen att de skulle behova jobba lite pa sin jamstalldhetspolitik, skriver jag inte om har).

Naval. Pa flygplatsen fros vi. 40 grader ute, typ 17 grader inne. Forsker de kompensera ute med inne? Svart att forsta…

08.20 flog vi ivag. Fran qatar. 9 timmar. Till Jakarta och indonesien. O den historien kommer nan annan dag. Nu vet ni alla att vi lever o mar gott i alla fall.

Puss o kram / Mari

Yep.

Det funkar.

Snart bloggas här om Indonesien.

Vi anlände som sagt till Prag sent i den regnigaste kvällen. För andra gången denna resan räddade mig mammas paraply från en ofrivillig dusch (mammor vet alltid bäst – bara att inse). I mörkret letade vi oss fram till tram-tåghållplatsen, plankade tåget i brist på biljettautomater och hittat tillslut fram till vår station. Där möttes vi av en mörk kulle med en rad lite blåaktigt upplysta zombiestatyer. När vi vågat oss förbi zombisarna, hittade vi lyckosamt nog en skylt och en pil till hostellet. Så vi följde dem in på en mörk regnig bakgata som luktade kiss. I dörren till den gamla ombyggda skolan möttes vi av skylten - ‘please don’t piss around the house’ och en reception full av fulla och glada receptionister. Från uppehållsrummet bolmade det ut cigarettrök och det stod halvuppdruckna öl och spritflaskor lite här o var. Typ hostellenas hostel altså.

  
Tänk er dessa i mörker och upplysta i blått.

Vi fick nyckeln till varsitt litet skåp och gick in i gympasalen för att hitta våra sängar. De var det hårdaste vi sovit på (Amanda beskrev det som en planka med lakan på), men trots det vi har nog aldrig sovit så gott som de två nätterna i prag!

I Prag var vi äkta turister. Vi tittade på en rad mäktiga kyrkor, spanade på lite munkar och nunnor, överväldigades nästan av stans vackra byggnader, och strosade bland gamla rustningar i slott.

Prags slott låg vackert uppe på en kulle, med utsikt över hela stan. Trots det var slottets stora turistattraktion tydligen vaktbytet. Och kockan går fort när man har roligt. Så just när vi hade som roligast i att spana in rustningar, insåg vi att det snart var dags för vaktbyte (1 gång i timmen) och att det var för mycket att vänta in ännu nästa vaktbyte. Så vi rusade genom de mysigaste gränderna, och bara snabbtittade på de gamla, vansinnigt grymma tortyrredskapen i fängelsehålan, för att hinna se de stenansiktade vakterna. Och visst var det turistuppslutning. Tre vakter kom marscherande. Spatserade runt lite. En av dem kunde inte hålla sig för skratt. Sen bytte de platser. Sen var det klart. Prags vaktbyte kan ju slänga sig i sjön. Kom till Stockholm och se hur det egentligen ska gå till!

Dessutom har vi unika bilder på hur en av vakterna står och pratar med en besökare… Eller är det en terrorist?! Utbyter de information om hur de ska kapa Prags slott?

Jag fick lära mig att i Prag dricker man minsann öl. Så vipps hade jag (!) beställt in en egen öl till middagspizzan. Staropramen så klart. Och det var faktiskt inte helt äckligt. Det gick ner utan minsta beska min. Och även tre öl till senare den kvällen! Jag är stolt över mig själv som nybliven öldrickare.

Jag och A-K valde att utforska kullen bekom hostellet lite nogrannare efter vi lämnat Amanda på tramen (för att åka före oss till Berlin). Det visade sig vara den romantiskaste platsen jag sett på länge! Otroligt tjusigt.

I Kuwait var oljan billigare än vatten. I Prag var ölen billigare än läsk. En läsk kostade 35, en öl 25 tjeckiska krounor (9,50 sek)

Eftersom vi missat det tjeckiska klubblivet på fredagen, valde jag och A-K att göra ett försök på lördagen. Vi hamnade på tjeckisk 80-90-talsklubb, där Makarena avbyttes med Michael Jacksons Thriller. Dessutom visades musikvideosarna på storbildsduk. Jag är ju inte ett stort fan av att dansa till denna sorts musik. Men kvällen blev hemskt trevlig i alla fall. Men det var ett under att vi hittade hem genoms prags gator mitt i den mörkaste natten på vägen hem.

 Sista dagen i Prag såg jag till att gå vilse med kameran ett par gånger. Det hör ju lixom till i varje stad. Så nu har jag ungefär 450 nya bilder på hus. Nån som vill se?

Uppdateringarna här har kommit lite på efterkälke. Vi har haft för mycket att göra helt enkelt. Nu sitter jag i fasters lägenhet och äter frukost, i väntan på att jag ska åka flygplan hem till Umeå igen. 

Här kommer i allafall lite bilder från vår tågresa mellan Wien och Prag. Meningen var att vi skulle gå ut på Tjeckisk nattklubb när vi kom fram vid 23.tiden. Tyvärr ville vädergudarna nåt annat. Det öste regn ner på oss. Så blöta och trötta orkade vi inte gå ut denna kväll, utan lade oss i varsin säng i vårat 70-sängars dorm och sov sedan bättre än någonsin. 

(Just nu är jag i Krakow, men då dagarna här varit så fullproppade med saker att göra, kommer lite historia snarare än nutid…)

Så tillslut har sommaren kommit till sitt slut och jag har lyckats ta mig iväg från Skandinavien ut i vida världen igen. Och denna gång lite mer på hemmaplan än sist. Är ju faktiskt kvar i Europa.

Efter en heldags turistande förra torsdagen i ett regnigt Helsingfors, flög jag lite flygplan, åkte lite tram och hamnade tillslut på ett rätt trevligt hostel halvcentralt i Wien. Men det finaste denna gången var att hostellet innehöll både Amanda och Anna-Karin. Efter lite installerande, satte vi oss i uppehållsrummet med en liter 1-euros vin och gick igenom våra respektive somrar. 

Första kvällen i uppehållsrummet.

I Wien harr vi sedan hittat på en hel del trevliga saker. Nedan kommer en liten sammanfattning i bilder:

Vi har ätit en trevlig frukost i hostellets trädgård. I bristen på kaffe hittade jag en kaffeyoghurt. Den fick ungefär 2,1 stjärnor av fem.

Emellan åtskilliga mils promenerande hittade vi ett o annat trevligt pausställe att läsa lite i vår lilla bibel. (Lonely Planet).

När vi kom in i Wiens flådiga inre cirkel, med en rad fantastiskt mäktiga byggnader, blev vi så handfallna att vi stegade in på första bästa ställe. Det var naturhistoriska till Anna-Karins förtvivlan, men slutade med en ganska trevlig promenad bland uppstoppade och inlagda djur.

Via en o annan  storslagen kyrka…

…tog vi oss till Stephansdom. 

Jag och Anna-Karin tog oss en tur genom katakomben, där vi bland annat fick se viktiga döda österrikares organ i kopparurnor. I katakomberna under torget fanns resterna efter en mängd stackare som strök med under pesten på 1700-talet. Deras ben låg i oprydliga högar i öppna massgravar och i prydliga uppradade högar, där slavarna hade hunnit rensa upp. Lite surrealistiskt, och tyvärr förbjudet att fota…

Vidare har vi sett en o annan park. Även här ibland i sällskap av en liter billigt vin.

Utomhusbio vid Rathaus.

Sen har vi ett o annat att klaga på till Österrikiska myndigheten. Efter en lång dag med många stegs promenerande, såg vi fram emot att se en utlovad musikal om Ella Fitzgerald. När vi släpat oss hela vägen fram, dessutom i stress med resultatet att kaffet vi handlat på vägen nästan spillts ut i farten, visades istället en tysk förväxlingskomedi för och med tyska pensionärsföreningen. Detta var helt enkelt INTE bra. (och oförståeligt). 1.1 stjärna av 5 möjliga. 

Wien nattetid.

Dag två gav slottet – Schönbrunn. Flådigt, flådigt och flådigt. Mer behövs egentligen inte sägas. Vi fick en kort liten historia genom våra excellenta audioguides, som vi kärt tryckte mot örat. 

Dagens största besvikelse (kanske hela resans?) var när vi efter ett ihärdigt promenerande tagit oss upp till kafeet på kullen. I och för sig en fantastisk utsikt och ett gott kaffe. Dock nekades jag först påtår (är inte det praxis världen över??) och höll minst sagt på att trilla av stolen när notan kom in. Den aningens snorkiga kyparen hade givit oss varsin ’stor’ kaffe (vanlig hederlig liten svensk kaffekopp – bara just över halvfull) för hela 3,8 euro styck! HERREGUD; ska man behöva betala en halv förmögenhet för en stackars kopp kaffe. Jag muttrade bittert att detta var typ 1 % av mitt studiemedel. Sen tvingade A-K och Amanda mig dessutom lägga lite dricks innan vi gick. 

Eftersom både A-K o Amanda (som inte är fullt lika snåla som jag) var på gott humör under kafévistelsen, finns ingen förklaring till deras miner här…

Lunchen bestod av gårdagens middag. Kall.

Sen sov dom som klubbade sälar. (jag plockade smultron och tittade på utsikten).

Här har A-K vaknat. 

Och här även Amanda.

Eftersom A-K inte gillar djurparker och jag relativt nyligen sett en stor i Delhi, valde vi den alternativa djurparken (utanför stängslet). Men trots det hittade vi en del intressanta djur:

En fin tupp (dessutom ganska stor och färgglad). Ett par tama ekorrar, till framförallt Amandas förtjusning. Och en sötsugen fågel som girigt åt A-K:s sesamkakor.

Ett konstigt bär. (Snälla, kan någon förklara vad detta är?!) Men det hade ögon, så det får räknas till djurriket.

Sen var det dags att åka vidare. Vi drog ett parti (otroligt jämnt) schack, i hostellträdgården innan tåget gick. Jag försökte få ner mina saker i väskan igen. (typ som att föda fast baklänges).

När vi höll på att packa ihop efter en fikapaus på vägen till stationen, hände nåt ganska otippat. En man i kostym och prickig hund kom ångandes med snabba steg mot oss och räckte över hunden (han skulle handla mat på affären). Han ville inte acceptera ett nej, när vi försökte tala om att vi inte hade tid (tåget gick ju snart). Så plötsligt var vi med hund. Bara sådär. Och hans utlovade 5 minuter blev typ 15. Sen när han tillslut kom tillbaka igen, tog han tillbaka sin hund och susade iväg ungefär lika snabbt som han kom. Inte ett tack. Inte en glass. Ingenting. Han bara gick.

Amanda och A-K med den prickiga hunden.

Sen lämnade vi Wien. Och vad som skedde sedan, får ni kanske veta en annan gång.

 // Mari och Anna-Karin.

Etapp ett på min lilla semester var Finland och stugan. De fem dagar jag tillbringade där, sov jag ganska precis hälften av tiden. Min vakna tid löste jag mest korsord (har hittat ett fantastiskt kul japanskt bild’korsord’ där man ska räkna ut vilka rutor som ska vara svarta resp. vita, fylla i och sen får man en bild!). Så har jag motionerat lite, ätit mummus goda mat och kakor, bastat och plockat ett par kantareller. Skönt. 

Nu är jag i Helsingfors. Ska turista runt lite i morgon innan jag sätter mig på flyget till Wien.

In the end of july the IFMSA student exchange program started here in Umeå, which means that 16 students from all over the world comes to visit umeå. So we arranged a welcome dinner with wine ‘brännboll’, a visit on the sauna raft. Some of the evenings ended up in my place for sheesha (waterpipe) smoking and tea. We relly had a nice time. Thanks for that. Here are some pictures. Please tell me if someone doesn’t like to be here, and i will remove the picture as soon as i can.

Tiden springer iväg. Det är väl iof inget nytt. Fast den går fortare än någonsin. Det är jag säker på. Det är ju redan augusti ju! Jag som är kvar i juni…

Här nedan kommer lite bilder som får representera min sommar. Sammanfattningsvis har jag nog mest jobbat, flyttat, fixat och försökt vara lite social så där emellanåt.

Och nu är lägenheten nästan färdig. Väntar på att få låna en bokhylla bara. Sen så. Men jag stormtrivs redan. Jag gillar mitt hem!

Förövrigt lyckades jag överlista vattenpipan ikväll. Nu kan jag fixa perfekt rök, utan sotflagor som följer med ner i lungorna. Det ni! Så välkomna hem hit på lite grape-tobak!
Gonatt!